cykeljonte

Efter åtta etapper så fick cyklisterna äntligen en vilodag. Mycket välförtjänt, med tanke på etapper som har innehållit kullersten, berg och även otrolig hetta. Sammanlagt är det två vilodagar i Touren, men vilodagar brukar ändå inte innebära att man ligger på latsidan för det. 2-3 timmar cykelträning (dock inte i tävlingsfart) följt av massage och mycket mat är ett vanligt inslag såna här dagar.

En tid då man hade behövt mer än två vilodagar var på 1960- och 70-talet, då cyklister ibland tog sig igenom över 25 etapper innan touren var över. Värst var det 1970 med 28 etapper exklusive prologen, utan någon vilodag.

Här kommer en liten berättelse om vad som hände en cyklist som en gång inte tog det där med vilodagar särskilt seriöst. 

Han hette Jacques Anquetil, en av de största cyklisterna genom tiderna. Han var den förste att vinna Tour de France fem gånger, och vann även Giro di Italia två gånger, Vuelta a Espana en gång och Paris-Nice fem gånger.



Jacques Anquetil hade ett "Live Fast and Die Young" perspektiv på livet. Han spelade gärna poker sent in på nätterna, drack champagne och rökte cigarrer. Han hade efter sin seger i Vuelta a Espana 1963 (som då kördes i april-maj) fått en bandmaskinfektion som tvingade honom från cykeln ett par dagar. Det sades också att han hade dåligt hjärta och det var tveksamt om han skulle ställa upp i 1963 års Tour de France. Det gjorde han, och vann även hela tävlingen för fjärde gången.

1964 Tour de France var den han var närmast att förlora. Jacques Anquetil hade tidigare på säsongen vunnit en mycket tuff Giro di Italia, och skulle nu ta sig an Touren. 
 Allt flöt på väldigt väl och efter tretton etapper så låg han tvåa i sammandraget, 1-11 efter Georges Groussard. Bakom sig hade han konkurrenter som Julio Jimenez, Federico Bahamontes och Raymond Poulidor.


Raymond "Poupou" Poulidor

På Tourens enda vilodag så struntade han helt i att träna, och for istället med sin tränare Raphael Geminiani och sin fru Janine Boeda till ett grillparty. Hans tidigare nämna konkurrenter tränade.
Dagen efter var det dags för en etapp mellan Andorra och Toulouse. Dagens enda klättring bestod av Col de l´Envalira, 26 km lång följt av 15 mil nedför och plan mark. Jacques Anquetil struntade även i att värma upp, till skillnad mot de andra cyklisterna. 

Någonting som kanske skrämde honom lite grann var att innan Touren hade börjat så hade en spåkvinna vid namn Belline förutspått att han skulle dö antingen innan, under eller efter den trettoende etappen. Det gjorde han naturligtvis inte, även om han hade uppenbara svårigheter på den etappen. Men förutsägelsen präglade säkert hans rädsla inför framtiden och hans inställning till att altid leva i nuet.  

Det skulle visa sig ödesdigert. Redan efter en kilometer attackerade Raymond "Poupou" Poulidor tillsammans med Federico Bahamontes, Vittorio Adorni, Hans Junkermann m.fl
 Jacques Anquetil var i kris. Det gick långsammare och långsammare. Med sig hade han lagkamraten Louis Rostollan som gjorde sitt bästa för att uppmuntra honom att inte ge upp. Till slut ropade hans manager Raphael Geminiani från bilen: "Jacques! If You´re going to die, die at the front, not at the back!"

Detta gjorde att Anquetil fick nya krafter. Han låg dock sex minuter efter favoriterna när han hade cyklat uppför Col de l´Envalira. Nu var det nedför ett par kilometer följt av ungefär 13 mil slät mark. Han satsade allt nedför och lyckades till slut ta sig till gruppen med favoriterna 9 mil senare! 
 Etappen slutade bra för Jacques Anquetil, då Raymond Poulidor punkterade i ett kritiskt skede av etappen och förlorade över två minuter till slut.
Jacques Anquetil vann senare hela Tour de France med 55 sekunder över Raymond Poulidor, den minsta segermarginalen någonsin på den tiden. Han hade besegrat sin vidskepelse kring döden och även övriga svårigheter som han tog sig igenom under sin karriär. Han dog 23 år senare i cancer och sa till sin ärkerival Raymond Poulidor, den evige tvåan i Tour de France, på dödsbädden:" Well, Raymond Poulidor, it looks like you finally dropped me this time. "

Jacques Anquetil


"During those dark hours, Anquetil refused to leave his room. Finally he agreed to go for a short car ride with Raphael Geminiani and Janine, to join a party organised by Radio Andorra." 
Jean-Paul Brouchon, cykelkommentator för radiostationen France-Info

Au Revoir!
Jonatan Wigerup