Att skriva om cykel
I förra inlägget nämnde jag i slutet en artikel jag kom över nu i helgen som av en slump.
http://www.expressen.se/sport/1.2073204/har-bjuder-contador-schleck-pa-segern
Jag vill själv inte få fram på något sätt att jag själv "kan skriva bättre" eller att "jag borde skriva cykel på den tidningen istället för den och den", utan mer visa att man kan vinkla denna sport som man vill, beroende på hur man uppfattar cyklisters handlingar.
Det är lätt att blanda ihop cykel med två andra konditionskrävande sporter, längdskidåkning och löpning.
Löpning
I löpning strävar man efter att springa efter en förutbestämd sträcka på en så bra tid som möjligt. Ta t ex medeldistanslöpning, det är sällan särskilt ryckigt och inte särskilt mycket förutbestämd taktik (även om det självklart förekommer). Teoretiskt sett kan man trötta ut de andra bara genom att springa stenhårt ett par hundra meter för att vinna. Det är självklart svårare än det låter, men här handlar det mest om att springa på en så bra personlig-bästa tid som möjligt och ta konkurrenterna som de kommer. 
Skidåkning
Skidor har blivit lite mellanting mellan cykel och löpning. Flera gånger på femmilen har man sett ganska tråkiga lopp som slutat i en spurt där Petter Northug vinner. I den här sporten går det också att trötta ut andra genom att åka fort, men banorna är sällan särskilt krävande för att det ska bli "man-mot-man" situationer. Att spräcka fältet med hjälp av snabb skidåkning är svårt, just för att det går rätt fort i skidåkning och ett ryck tar väldigt mycket på krafterna, då hela kroppen är inblandad.
Personligen kan jag tycka att det är lite synd att se så långa skidlopp som avslutas med en spurt. Det händer givetvis att det blir tidsskillnader, men till skillnad mot cykel så sker det inte lika ofta utbrytningar och det är inte lika många som är attackvilliga att göra modiga utflykter i jakt på mer tv-spänning. Här kan man ju isåfall snacka om att "lattja" in till mål, till skillnad mot artikeln ovan. 
Cykling
Det tar lång tid att förklara alla moment i cykel och hur cykelåkning fungerar, men man kan säga att det är olika discipliner inom samma sport. Ta Tour de France t ex. Alberto Contador vann idag sin tredje seger i denna tävling. Alberto Contador är duktig på att cykla uppför i berg. Det är där han vinner tid mot alla andra och som gör att han til slut vinner. Det fanns också med två tempoetapper, (varav en prolog på ca 9 km) där man startar en och en med en bestämd tidsmarginal emellan. (Likt jaktstart i skidor, men det heter tempo i cykelsammanhang) Detta är Contador också väldigt duktig på.
Sedan så finns det de släta etapperna. Om klungan kommer samlad till mål (händer ofta men inte alltid) så får alla samma tid, utom segraren, tvåan och trean. Segraren får tjugo bonussekunder, andraplaceraren får tolv, trean får åtta, fyran och resterande cyklister får samma tid.
För att vinna en slätetapp bör man vara en bra klungspurtare, alltså att kunna spurta från 55-60 km/h till ca 70-75 km/h i några hundra meter. Svårare än vad det låter, garanterat.
För att få lite tv-tid och visa upp sina sponsorer (och självklart hoppas man ju på att få vinna) så formas det alltid en utbrytning oberoende av banprofil. Cyklister i utbrytning är sådana som sällan har en bra spurt för att vinna om det samlar ihop sig. När det gäller bergsetapper så är de aldrig cyklisterna i utbrytning sådana som hotar sammandraget.
Sedan, förutom det, så finns det två tävlingar där det är lite "last man standing". Flandern Runt och Paris-Roubaix är tävlingar präglade av kullersten som är mycket krävande att cykla på.
Anledningen till att jag skriver detta är mer för att visa att cykel inte är riktigt som varken löpning eller skidåkning (som man kanske gärna relaterar till) utan en sport som kräver lite kunskap för att förstå.
Åter till Artikeln
Ja, så katastrofal är ju faktiskt inte artikeln ändå. Den är ju inte särskilt lång heller. Ändock är det synd att man, på tourens mest krävande bergsetapp, skriver om att de bara lattjar in till mål och Schleck tar segern. Journalisten får det att låta som om det inte alls är jobbigt att cykla i två-tre veckor och, på den etappen, ta sig två tuffa bergspriser (dagen innan tog de sig an fyra) som självklart sätter sin prägel i benen.
Sedan ska man ju säga att det finns ju en anledning till varför det är just de två (Schleck och Contador) som gör upp om etappsegern också. Hade de varit 20-25 st så hade jag också tyckt att det hade varit tråkigt att se.
Men faktum var att de båda cyklisterna, som var klart bättre än alla andra uppför, hela tiden drog ifrån gruppen med Denis Menchov, Samuel Sanchez och Jurgen Van den Broeck m fl.
Hur man kan ta det lugnt och samtidigt vinna tid mot de övriga konkurrenterna i ett berg vars lutning nästan kan jämföras med en slalombacke är en gåta för mig.
Jag tvivlar på att journalisten har sett loppet ö h t, samt att hon inte kan särskilt mycket om sporten. Ska kanske skriva till henne och länka detta inlägg...
Ett annat fel som fanns i artikeln var att Contador inte alls vann etappen där Schleck tappade kedjan. Det gjorde Thomas Voeckler på ett väldigt hedervärt sätt. Läs tidigare inlägg för mer information om det.
Sedan tycker jag inte att man ska haka upp sig på vem som vann etappen, utan hur mycket tid som konkurrenterna tappade till varandra.
Måste själv påpeka att det är lätt att för mig, som inte jobbar med journalistik, sitta och klaga på en artikel. Vad jag dock förvånas över är att det verkar som om skribenten verkar ha tvingats till att skriva om dagens etapp.
Inget försök till spänning, ingenting om trean och fyran i sammandraget, ingenting i artikeln tyder på att man faktiskt vill se denna tävling. Ingenting om att hur hedervärt det faktiskt var av Contador att ge bort etappsegern. Det är inte så ofta man ser dessa gentlemannagester och djupa respekt i t ex fotboll, där man hela tiden vill utnyttja motståndaren och hellre stå som ovänner än att respektera varandra.
Jag vill inte på något sätt framhäva att jag själv skulle vilja skriva om cykelsporten i en sådan tidning. Jag vill mest belysa att det inte verkar som om man behöver vara särskilt konsekvent för det man skriver om.
Denna artikel är bara en av flera som håller samma ton mot denna tävling. (Tro mig, det tar emot att läsa sådan obarmhärtig okunskap om världens årliga största idrottstävling!)
Någon som minns förra året då Thomas Löfkvist tog den rosa ledartröjan i Giro di italia? Ok. Någon som minns när några virrhönor fick för sig att diskutera detta i TV och diskussionen spårade ur totalt?
http://www.youtube.com/watch?v=khBmzSPTNyg
Jadu Hegerfors, att påstå att cyklister cyklar 10 h om dagen, ligger med dropp i sängarna och byter ut sina omänskliga kroppsdelar känns på något vis som en mörkare ton mot cykelsporten än Kameruns avbytarbänk...
Den svenska cykelkulturen lyser med sin frånvaro, speciellt i media där cyklisters ageranden mot varandra exponeras mer än vad som sker i själva sammandraget. Jag vet inte vad felet beror på, men jag gör då mitt bästa för att visa upp cykelsportens bästa sida!
Tack för mig den här gången!
Jonatan Wigerup
Schleck "vinner" etappen på Col de Tourmalet..
Contador har i den här touren faktiskt inte övertygat i bergen särskilt mycket. Förra året verkade han övermänsklig och attackerade friskt, medan i år så har han kört på ett kalkylerande och taktiskt sätt.
Det är förstås inget han ska belastas för, jag tror mer att det är unge Schleck som har blivit bättre i bergen än att Contador har blivit sämre. Detta uppmuntrar också till jämnare tidsdifferenser, vilket är väldigt kul. Andy Schleck är en storcyklist och kommer att vinna en Grand Tour i framtiden, dock så tror jag inte att åtta sekunders underläge mot Contador räcker på lördagens 52.5 kilometer långa tempoetapp.
Förra året så kördes det en 40 km lång tempoetapp (i mitten av Touren) där Schleck förlorade 1.45 min mot Contador. Jag vet att man inte bör jämföra från år till år, men så pass mycket bättre i tempo har Schleck inte blivit... Tror jag alltså.
Jag ska erkänna att jag hade hoppats på en mer rafflande etapp, där Schleck ställer av Contador som senare kommer tillbaka, attackerar, Schleck som attackerar ytterliggare en gång och Contador som ser ut att vara i uppenbara svårigheter. Det hade kunnat bli en legendarisk etapp där de två bästa, synbart slitna, kämpar för sekunder för en ögonblicks triumf. Båda två, tidigare dansandes på pedalerna till den vackraste vals, till en gungande åkstil med en desperat önskan om att komma i mål så fort som möjligt. Nu blev det inte så, helt enkelt för att de var för jämna.
Alberto Contador
Andy Schleck
Dagens etapp var väldigt spännande, även om jag tror att de flesta skulle önskat en rafflande spurt i finalen. Samtidigt kan jag faktiskt förstå att Contador inte vill vinna en etapp där han hela tiden har legat på hjul. Visserligen så satte han in en stark attack med 4 km kvar, och hade han kört ifrån där så hade det sett annorlunda ut. Men med tanke på att båda två är så otroligt jämna, inte lyckas köra ifrån varandra efter nästan tre veckor och med tanke på etappen där Schleck fick problem med kedjan (kolla tidigare inlägg för mer information om vad som hände då) som gjorde att Contador fick ledartröjan så tror jag inte att spanjoren skulle känna sig bekväm med att spurta om Schleck och snuva honom på etappsegern.
Jag skrev i ett tidigare inlägg om hur mycket respekt Contador skulle ha fått om han stannat upp ledarfältet på Port de Balés, och idag tyckte jag att han gav tillbaka mycket av den respekten som han tidigare tappat.
På lördag så är det sista chansen för Schleck att förbättra sin position till en förstaplats. Contador har ett övertag iom hans åtta sekunders ledning (vilket innebär ledartröja och en psykologisk "boost) samt bättre resultat på tempolopp tidigare i Tour de France. På prologen så var Alberto Contador 42 sekunder före Schleck på endast 9 km. På lördag kommer det se betydligt jämnare ut efter 9 km (hoppas jag, det får inte bli för mycket antiklimax), men det är ännu en indikation på att Contador trots allt är bättre på disciplinen tempo i år.
Man måste dock lära sig att förstå tanken bakom deras körning och hur det kommer sig att cyklister gör som de gör ibland. Anledningen till att jag skriver det sistnämnda är för att jag nyss kom över en s k artikel om dagens etapp. En svensk sådan, skriven av Expressen...
Är man någorlunda insatt i cykelsporten så kanske ni höjer på ögonbrynen åt varför jag för sjutton gubbar skulle gå in på Expressen för att läsa om cykel! Det skulle vara ett klart steg nedåt när det gäller min kunskap och uppfattning om cykelsporten. Det var faktiskt inte meningen utan det blev så av en slump, ni behöver inte vara oroliga för att jag på något sätt skulle ta information därifrån.
Ni som är nyfikna kan läsa den:
http://www.expressen.se/sport/1.2073204/har-bjuder-contador-schleck-pa-segern
Jag kommer antingen imorgon eller på lördag att skriva en spin-off på de sista jag skrev om att lära sig cyklisters handlingar. Artikeln ovan handlar om dagens etapp, samma som jag skrivit om i detta inlägg, och den är inte särskilt lång.
Den bevisar ändock för det första: Man behöver inte kunna särskilt mycket om cykel för att skriva om just cykel på Expressen. För det andra: Man kan vinkla en etapp och ens egna upplevelser kring den hur man vill, beroende på hur pass intresserad man är av cykel. För det tredje: Det gör ingenting om det finns lite faktafel i artikeln också även om den drar ned journalistens trovärdighet och pålitlighet markant. För det fjärde: Det märks ofta av den som skriver hur passionerad journalisten ifråga är av ämnet sm det skrivs om.
Mer om detta i nästa inlägg alltså.
Tills dess så får ni ha en trevlig fortsättning!
" There were no cycling events at the ancient Games, of course, because of the disappointing failure of the ancient Greeks to invent the bicycle "
Au Revoir!
Jonatan Wigerup
Tajt inför Tourens sista bergsetapp!
Anledningen till inaktiviteten har helt enkelt varit att jag inte har haft tid i helgen till att skriva någonting p g a olika orsaker. Men nu tänkte jag ta igen lite grann ;)
Alexandre Vinokourov vann påpassligt den 13:e etappen som avslutades med stigningen Côte de Saint-Ferréol. En liten men brant klättring på 1.9 kilometer som passar honom utmärkt. Den tidigare dopade kazaken vann även Liege-Bastogne-Liege i år. Den sistnämnda segern sågs av många med blandade känslor, med tanke på hans förflutna. Dagen innan han åkte dit för doping 2007 så vann han en tempoetapp i Tour de France, bara dagar efter att han vurpat illa.
Alexandre Vinokourov i 2007 års Tour de France, timmar före det positiva dopingtestet
Fransmännen fortsätter att dominera etappsegrar i detta årets upplaga. Sylvain Chavanel (x2), Christophe Riblon, Sandy Casar, Thomas Voeckler och Pierrick Fedrigo har vunnit etapper i år. Lägg därtill Antony Charteaus bergatröja så märker man hur attackvilliga de är. I sammandraget finns dock inte så mycket att skryta med, där John Gadret är bästa fransman på 20:e plats.
Thomas Voeckler fick än en gång betalt för sin attackvillighet och segrade på den 16:e etappen till Bagnéres-de-Luchon. Fransmannen som främst är känd tack vare sina dagar i den gula ledartröjan år 2004, som han hade i tio dagar. Samma år slutade han trea i ungdomstävlingen under 25 år tillika en 18:e plats sammanlagt.
Han har länge förväntats prestera bra i Tour de France sedan dess, men har förutom några enstaka dagar i bergatröjan inte fått till det.
Förra året fick han äntligen en välförtjänt och efterlängtad etappseger. Han vann genom en sen, tajmad attack från klungan och lyckades hålla undan för vinst. Att segra genom sådana attacker är väldigt sällsynt och otroligt svårt.
Thomas Voeckler gör en segergest när han vann den femte etappen förra året
Vad som det har pratats mest på samma etapp som Voeckler vann är det som inträffade på sista stigningen. Andy Schlecks kedja började krångla och han tvingades stanna. Alberto Contador fortsatte att köra med de övriga favoriterna, och frågan om huruvida han skulle ha väntat eller inte är mycket omdebatterat.
En liknande situation inträffade 2003, då Lance Armstrong kom för nära publiken och slog styret i en liten killes väska. Jan Ullrich väntade, precis som Lance Armstrong gjorde 2001 då Ullrich ramlade i en stigning nedför.
Denna gång är det annorlunda, då det handlade om ett mekaniskt problem och inte om en vurpa. Dessutom var attacken redan igång och alla favoriter var mitt uppe i den. Dessutom visste de ju inte hur lång tid Andy skulle ta på sig med sin cykel. Min åsikt är att Contador inte har gjort något fel, och jag är säker på att han inte är särskilt glad över sättet han tog över den gula tröjan. En annan sak jag är säker på är att om han skulle ha väntat, så skulle han ha vunnit hela cykelvärldens hjärta.
Andy Schleck får problem med kedjan. Det skulle visa sig ödesdigert
Andy Schleck har enligt tidigare resultat alltid varit sämre än Alberto Contador på tempo, och imorrn är sista chansen att skapa så bra förutsättningar som möjligt för det kommande tempoloppet på cirka 50 kilometer.
Jag tippar att han behöver lite mer än en minut om han vill försvara den gula ledartröjan. Den gula tröjan har gjort underverk på den avslutande tempoetappen många gånger tidigare, och det är därför det är viktigt att han har det psykologiska övertaget.
Inför imorgon ska man ha en sak i åtanke. Han förlorade ca 50 sekunder när han kedja krånglade. På toppen av stigningen så var han endast 15 sekunder efter. Mer behöver jag inte påpeka för att bevisa att han är i sitt livs form och kommer att göra allt för att attackera imorgon på Col de Tourmalet.
En annan cyklist som faktiskt kan komma att överraska är Denis Menchov. Han ligger 2 minuter och 5 sekunder efter Schleck, som i sin tur ligger endast 8 sekunder efter Contador. Denis Menchov är väldigt stark på tempo och har dessutom mycket erfarenhet. Däremot så kommer han nog att vara svagare på etappen imorgon, enligt min åsikt. Men jag kan ju ha fel..
Imorgon väntar en otroligt spännande etapp, där Andy Schleck har lovat att attackera. Denna Tour de france kan bli en av de mest nagelbitande på många år, och jag är övertygad om att det imorgon kommer att bli en riktig fajt. Det här är början på slutet på en potentiellt mycket jämn Tour de France!
" There’s only one way to attack, and that is on the Tourmalet. I´m willing to risk it. I have to try everything. "
Andy Schleck på presskonferensen idag (onsdag) inför morgondagen
Au Revoir!
Jonatan Wigerup
Vilodag. Eller..?
Efter åtta etapper så fick cyklisterna äntligen en vilodag. Mycket välförtjänt, med tanke på etapper som har innehållit kullersten, berg och även otrolig hetta. Sammanlagt är det två vilodagar i Touren, men vilodagar brukar ändå inte innebära att man ligger på latsidan för det. 2-3 timmar cykelträning (dock inte i tävlingsfart) följt av massage och mycket mat är ett vanligt inslag såna här dagar.
En tid då man hade behövt mer än två vilodagar var på 1960- och 70-talet, då cyklister ibland tog sig igenom över 25 etapper innan touren var över. Värst var det 1970 med 28 etapper exklusive prologen, utan någon vilodag.
Här kommer en liten berättelse om vad som hände en cyklist som en gång inte tog det där med vilodagar särskilt seriöst.
Han hette Jacques Anquetil, en av de största cyklisterna genom tiderna. Han var den förste att vinna Tour de France fem gånger, och vann även Giro di Italia två gånger, Vuelta a Espana en gång och Paris-Nice fem gånger. 
Jacques Anquetil hade ett "Live Fast and Die Young" perspektiv på livet. Han spelade gärna poker sent in på nätterna, drack champagne och rökte cigarrer. Han hade efter sin seger i Vuelta a Espana 1963 (som då kördes i april-maj) fått en bandmaskinfektion som tvingade honom från cykeln ett par dagar. Det sades också att han hade dåligt hjärta och det var tveksamt om han skulle ställa upp i 1963 års Tour de France. Det gjorde han, och vann även hela tävlingen för fjärde gången.
1964 Tour de France var den han var närmast att förlora. Jacques Anquetil hade tidigare på säsongen vunnit en mycket tuff Giro di Italia, och skulle nu ta sig an Touren.
Allt flöt på väldigt väl och efter tretton etapper så låg han tvåa i sammandraget, 1-11 efter Georges Groussard. Bakom sig hade han konkurrenter som Julio Jimenez, Federico Bahamontes och Raymond Poulidor. 
Raymond "Poupou" Poulidor
På Tourens enda vilodag så struntade han helt i att träna, och for istället med sin tränare Raphael Geminiani och sin fru Janine Boeda till ett grillparty. Hans tidigare nämna konkurrenter tränade.
Dagen efter var det dags för en etapp mellan Andorra och Toulouse. Dagens enda klättring bestod av Col de l´Envalira, 26 km lång följt av 15 mil nedför och plan mark. Jacques Anquetil struntade även i att värma upp, till skillnad mot de andra cyklisterna.
Någonting som kanske skrämde honom lite grann var att innan Touren hade börjat så hade en spåkvinna vid namn Belline förutspått att han skulle dö antingen innan, under eller efter den trettoende etappen. Det gjorde han naturligtvis inte, även om han hade uppenbara svårigheter på den etappen. Men förutsägelsen präglade säkert hans rädsla inför framtiden och hans inställning till att altid leva i nuet.
Det skulle visa sig ödesdigert. Redan efter en kilometer attackerade Raymond "Poupou" Poulidor tillsammans med Federico Bahamontes, Vittorio Adorni, Hans Junkermann m.fl
Jacques Anquetil var i kris. Det gick långsammare och långsammare. Med sig hade han lagkamraten Louis Rostollan som gjorde sitt bästa för att uppmuntra honom att inte ge upp. Till slut ropade hans manager Raphael Geminiani från bilen: "Jacques! If You´re going to die, die at the front, not at the back!"
Detta gjorde att Anquetil fick nya krafter. Han låg dock sex minuter efter favoriterna när han hade cyklat uppför Col de l´Envalira. Nu var det nedför ett par kilometer följt av ungefär 13 mil slät mark. Han satsade allt nedför och lyckades till slut ta sig till gruppen med favoriterna 9 mil senare!
Etappen slutade bra för Jacques Anquetil, då Raymond Poulidor punkterade i ett kritiskt skede av etappen och förlorade över två minuter till slut.
Jacques Anquetil vann senare hela Tour de France med 55 sekunder över Raymond Poulidor, den minsta segermarginalen någonsin på den tiden. Han hade besegrat sin vidskepelse kring döden och även övriga svårigheter som han tog sig igenom under sin karriär. Han dog 23 år senare i cancer och sa till sin ärkerival Raymond Poulidor, den evige tvåan i Tour de France, på dödsbädden:" Well, Raymond Poulidor, it looks like you finally dropped me this time. "
Jacques Anquetil
"During those dark hours, Anquetil refused to leave his room. Finally he agreed to go for a short car ride with Raphael Geminiani and Janine, to join a party organised by Radio Andorra."
Jean-Paul Brouchon, cykelkommentator för radiostationen France-Info
Au Revoir!
Jonatan Wigerup
Unge Schleck ger en försmak på vad som komma skall! Är detta början på en ny era?
Denna etapp var den som hela cykelvärlden hade längtat efter. Det fanns många frågor innan etappen: Hur bra är Armstrong? När kommer Contador att attackera? Är Andy Schleck lika bra som förra året?
En fråga som hela cykelvärlden undrade över fick de svar på redan innan sista stigningen hade börjat. Det gällde cyklisten Lance Armstrong, som vurpade med fem mil kvar och fick förbruka en hel del av sina krafter för att komma tillbaka til klungan. Även om nästan hela hans lag var till hjälp så blev skadorna och värmen för mycket för den sjufaldige Tour de France-vinnaren. Han var 12 minuter efter gruppen med favoriterna, och om det fanns optimister som trodde på att han skulle kunna utmana till podiet innan Touren började så var de som bortblåsta efter söndagens etapp.
Det vi kommer att se av Lance i sin sista Tour de France är antingen en jakt på etappseger eller att agera hjälpryttare för att någon av hans lagkamrater ska kunna vinna en etapp. Levi Leipheimer t ex, slutade i gruppen med favoriterna och ligger för tillfället åtta i sammandraget bara 2.14 efter Cadel Evans.
En som hela världen väntade sig skulle attackera var spanjoren Alberto Contador. Han är idag den erkänt bästa etapploppscyklisten i världen och har två tidigare vinster i Tour de France.
Paulo Tiralongo och Daniel Navarro var framme i täten under hela sista stigningen och hälpte till outtröttligt.
Till slut återstod det bara 1.5 km kvar, och Samuel Sanchez kom loss med unge Andy Schleck. Contador attackerade inte, och var svagare än vad hela cykelvärlden och cyklisterna närmast honom hade kunnat ana.
Daniel Navarro, lagkamrat till Alberto Contador, fick agera lyxhjälpryttare och gjorde ett hästjobb genom att vara i täten under nästan hela sista stigningen.
Den unge supertalangen Andy Schleck vann spurten före den olympiske guldmedaljören Samuel Sanchez. 10 sekunder senare kom favoriterna med bl a Robert Gesink, Alberto Contador, Denis Menchov, Cadel Evans och Jurgen van den Broeck.
Andy Schleck visade redan som 22-åring att han skulle bli en cyklist att räkna med i de stora tävlingarna. 2:a i Giro d´Italia 2007 efter Danilo di Luca talar för sig själv. Han har sedan dess vunnit Liege-Bastogne-Liege, vunnit ungdomstävlingen i Tour de France två gånger, varav förra året han slutade 2:a totalt.
Som 25-åring så har han framtiden för sig, och han har nu vunnit sin första etapp i Touren. När Lance Armstrong blev avhängd i näst sista stigningen så var det slutet på en legendarisk era.
Är Andy Schlecks seger början på en ny?
" I´m in the shape of my life and soon noticed that Alberto Contador was feeling bad so of course I wanted to gain as much as possible of the situation "
Andy Schleck efter den åttonde etappen
Au Revoir!
Jonatan Wigerup
Sylvain "Mimo" Chavanel tar över dne gula ledartröjan medan favoriterna känner sig för
Den åttonde etappen skulle hittills vara det första testet för favoriterna att känna sig för i bergen.
Äntligen, säger väl vi flesta tv-tittare. Oavsett hur en stökig vilda-western spurt blir på slätetapp, eller hur tätt inpå Cancellara vinner en prolog så är nog bergsetapperna ändå grädden på moset i denna underbara tävling.
Den första bergetappen brukar sällan utmynna i större tidsskillnader hos favoriterna, förståeligt nog. Efter en hel vecka med den mesta tiden tillbringat på den stora klingan så är det en stor omställning att cykla på lillklingan en stor del av dagen. Därför brukar ofta en attackvillig cyklist vinna den första bergsetappen i Tour de France. Ni minns väl förra året då Brice Feillu vann första bergsetappen? 2006 så vann Mercado första bergsetappen och
2007 så gjorde Linus Gerdemann samma sak, och tog samtidigt över den gula ledartröjan. 
Linus Gerdemann i sitt hittills finaste ögonblick i karriären
Jag blev därför inte särskilt förvånad över att det inte blev så mycket förändring hos favoriterna idag. Däremot så var det en otroligt spännande och entusiastisk jakt på etappsegern hos främst de franska cyklisterna.
I närmare ett decennium så har Frankrike inte haft någon riktig storcyklist som har kunnat utmana om totalsegern i Tour de France. Christophe Moreau är den senaste som har klämt sig in på en fjärdeplacering och har även ett flertal topp10-placeringar.
Sylvain Chavanel förutspåddes bli en riktig storcyklist ända sedan han som 23-åring presterade bra i franska etapplopp där han tillika också vann vissa. Många journalister, och även jag, har dock hävdat länge att han är väldigt överbetald för att vinna så lite som han ändå gör. Franska etapplopp som Four days of Dunkirk, Tropheé des Grimpeurs och Tour du poitou Charentes et de la Vienne har hann flera gånger vunnit, men det är ändå ingen ursäkt till varför man har en årslön som motsvarar budgeten hos två damcykelstall. (cirka 9 miljoner kronor år 2007)
År 2008 så lossnade det iom en etappseger i Paris-Nice, följt av seger i de två belgiska endagsloppen Dwars door Vlaanderen och Brabantse Pijl, etappseger i Katalonien runt samt en etappseger i självaste Tour de France. Det året belönades han i Touren också som klungans mest offensiva cyklist. 
Sylvain Chavanel vinner mot Jérémie Roy i en utbrytning i TDF 2008
Tack vare hans aggressiva cykelåkning så fick Quick-Step upp ögonen för honom, och han har sedan dess utvecklats till en mycket offensiv cyklist som också har hjälpt till bra i vårklassikerna, där hans lag har stora krav på sig.
Han blev av med ledartröjan för några dagar sedan, men tar nu över den igen. Baksidan av detta är att han förmodligen kommer att bli av med den imorgon igen. Men vem vet, ledartröjan brukar ju ge en cyklist oanade krafter...
Angående att Frankrike har svårt att få fram någon riktig stjärna inom cyklingen har varit rätt tydligt de senaste åren. Hur länge snackades inte Thomas Voeckler som Frankrikes bästa cyklist sedan han tog över ledartröjan ett tag i 2004 års Tour de France?
Idag så tycker jag att hela Frankrike vann den här etappen. Genom attacker och utbrytningar från Christophe Le Mevel, Thomas Voeckler, Jérome Pineau, Cyril Gautier, Samuel Dumoulin och slutligen Sylvain Chavanel så visade fransmännen att trots att man inte har någon för sammandraget så kan man ändå glädja sin hemmapublik. Vad finns det då som överträffar en fransk bergsetappseger, ensam i målfotot, tillika en gul ledartröja?
Sylvain Chavanel i ensam majestät över mållinjen på dagens etapp
Jag kom ju inte igång med mitt skrivande förrän Tour de France precis hade börjat, så jag har inte haft så mycket utrymme att skriva om favoriterna. Jag kommer att göra det i nästa inlägg ikväll eller imorgon bitti, annars blir detta inlägg väldigt långt och grötigt. Det känns mer rättvist att den här gången tillägna tid åt att beundra offensiv och underhållande cykelåkning. För det är väl därför Tour de France är världens årliga största idrottssammanhang?
Au Revoir!
Jonatan Wigerup
Ung norsk supertalang kommer till sin rätt!
De sista två slätetapperna har föga överraskande slutat i klungspurt, där Alessandro "Ale-Jet" Petacchi och Mark "Manx man" Cavendish har tagit varsin seger. Vad som var än mer överraskande var killen som på båda etapperna slutade på tredje plats. Nämligen en av dagens största supertalanger för tillfället. Den unga, blyga, norska cyklisten Edvald Boasson Hagen.
Jag vet inte hur länge jag kommer att skriva i denna blogg. Jag har så många idéer om vad jag ska skriva (utöver aktuella cykeltävlingar som pågår) att det tveklöst lär bli för ett bra tag framöver. En cyklist som jag misstänker kommer att behöva många superlativ för är den redan nämnda Boasson Hagen.
För snart två månader sedan (17 maj) fyllde han 23 år, och av döma av hans meritlista skulle man kunna tro att han är minst tio år äldre.
Som 19-åring cyklade han i Team Maxbo-Bianchi (ett mycket bra cykellag som fokuserar på att utveckla unga talanger) och tog det året (2006) inte mindre än åtta segrar. Året efter vann han 19 stycken. Nu började det synas att detta förmodligen var den största norska talangen sedan Thor Hushovd.
Året 2008 tog han steget till att bli heltidsproffs. Första säsong som proffs brukar vara en svår uppgift för många cyklister, då tempot i tävlingarna är helt annorlunda jämfört med lägre divisioner, samt bredare konkurrens. Men resultaten lät inte vänta på sig. Tre etappvinster i Tour of Britain var det finaste resultatet det året. 
Tour of Britain 2008
Samma tävling ett år senare utmynnade tävlingen i en stor dominans av den norske cyklisten. Senaste gången en norrman så beslutsamt dominerat i England var år 793 då vikingarna invaderade Lindisfarne! Fyra raka etappsegrar (av åtta möjliga) var receptet till segern totalt. Det året hade han också vunnit två etappsegrar i Giro di Italia, semiklassikern Ghent-Wevelgem, två etapper i Eneco Tour och norska tempomästerskapet.
Denna kille kan spurta i små grupper och i stora klungspurter. Han kan köra otroligt fort på mot klockan (han har vunnit de norska mästerskapen i tempo fyra år i rad). På slät mark kan han åka mycket snabbt, vilket han bevisade i Ghent-Wevelgem förra året. Det är bara en tidsfråga innan han ger sig på Paris-Roubaix och Flandern Runt, två klassiker som passar honom mycket bra. Detta år i Dauphine Liberé vann han genom en utbrytning en bergsetapp. 
Ghent Wevelgem 2009
Denna typ av allroundcyklist som vinner så otroligt mycket i samband med hans unga ålder gör honom enligt mig till en av moderna tidens största talanger. Född i Lillehammer började han som 9-åring att cykla Mountain-bike kombinerat med skidor, innan han som 15-åring gick över till att satsa helhjärtat på landsvägscyklingen.
För några dagar sedan lovprisade jag Fabian Cancellara som en av de bästa cyklisterna i världen. Om några år kommer jag förmodligen att behöva bläddra i den svenska ordboken för att hitta ord som kan beskriva Edvalds fysik och kapacitet rättvist. Den norske cyklisten har de senaste två dagarna hittat rätt i världens största cykeltävling Tour de France. Och han har kommit för att stanna!
" He´s tactically smart and stays cool under pressure. With more experience and further physical development, there´s no reason why he can´t go on to win a major Tour. Trust me, he´s that special. "
Gino Van Oudenhove, Edvalds f.d manager (Team Maxbo-Bianchi)
Snakkes!
Jonatan Wigerup
Åskguden vinner (Sten)Hård dramatisk etapp i Tour de France!
Chavanel befann sig dock i en drömposition, då han hade slitit i utbrytning hela etappen och i stort sett "fick" etappen och även den gula ledartröjan. Det kan man verkligen unna den franska attackcyklisten, som enligt mig är en av klungans bästa "barodeurs" för tillfället. För två år sedan fick han välförtjänt utmärkelsen "mest offensiva cyklist" i denna tävling och har även tidigare år vunnit etapper på touren.
Sylvain Chavanel upplever en historisk dag i sin karriär
Drömmen att få iklä sig den gula ledartröjan slutade i en mardröm när cyklisterna anlände till Frankrike idag. Flera punkteringar och säkerligen slitna ben tog ut sin rätt på en av tourens tekniskt svåraste etapper. Han fick åter ge tillbaka den till Fabian Cancellara som gjorde ett hästjobb för sin lagkamrat Andy Schleck.
Dagens vinnare var dock en välbekant norrmann vid namn Thor "God of Thunder" Hushovd. Han är verkligen bäst när det gäller. Den norske spurtaren har en otrolig förmåga att vara bäst när det gäller. Sedan 2002 är det bara år 2003 och 2005 som han inte har vunnit en etapp i Touren. 2005 vann han dock poängtävlingen som spurtarna tävlar om. Detta säger en hel del om hans kontinuitet och att alltid leverera. Han hade säkerligen en hel del irritation i benen sedan gårdagen, där han var en av de som inte höll med om protesten som genomfördes.
Idag gick allt rätt för honom, och han har kopplat ett starkt grepp om den gröna poängtröjan.
Övrig kuriosa är att han faktiskt vann den svenska etapploppet Postgirot Open 2001 (som idag är nedlagt)
Åskguden Thor stormar mot en dramatisk etappvinst iklädd den snygga norska mästartröjan!
" I´m just happy that I managed to win after what happened yesterday. I´m really pleased for myself and my team. "
Thor Hushovd
På återséende!
Jonatan Wigerup
Fabian "Spartacus" Cancellara gör det igen!
det ingen i världen som rår på honom. Gustav Larsson är bland de mycket få som ens har varit nära att slå honom då "Spartacus" är som bäst.
Cancellara har ända sedan junior visat att han kan åka cykel fort, och har haft en mycket stabil
utveckling genom åren. 2004 så var han med i kvintetten som gjorde upp om segern i Paris-Roubaix.
Dessvärre (eller som tur var) så fick han, tillsammans med Roger Hammond och Tristan Hoffmann, stryk av Magnus "MaximusBäckstedt. I juli samma år så vann han sin första etapp i Tour de France, på prologen i Liege.
Sedan dess har han vunnit Paris Roubaix solo två gånger, vunnit ett flertal etapper i Tour de france, VM-guld på tempo, Os-Guldv på tempo, Os-brons på linje, Schweiz runt, klassikern Milan-San remo och Flandern runt. (meriterna fortsätter, men ni förstår att det är rätt många)
Det har spekulerats på senare tid huruvida han vann "dubbeln", dvs Paris Roubaix och Flandern Runt, på ett regelrätt sätt.
Denna gång är inte doping huvudrubriken, utan att han ska ha haft en motor som justeras under bromshandtagen.
Min personliga åsikt är att han nog inte skulle riskera att åka fast, då han visat att han faktiskt har bra ben
att vinna endagsklassiker med. Det stoppade tyvärr inte sportbladet ifrån att se det som en superskandal... Hmm, inget är ju liksom bevisat än, utan mer bara en konspirationsteori som inte jag tycker en av tidernas bäste tempoåkare förtjänar.
Det känns hedervärt att få följa en sådan cyklist. De enda två jag kan komma på som var lika överlägsna mot klockan var Jacques Anquetil och möjligen Eddy Merckx (den sistnämnda har fått stryk vid viktiga tävlingar i tempolopp, men hans övriga meritlista talar för sig själv så det känns löjligt att inte nämna honom)
Fabian "Spartacus" Cancellara inledde detta årets Tour de France på ett mycket spektakulärt sätt genom att vinna prologen. En merit han har lyckats med tre gånger tidigare. Arrangörerna scannade för säkerhets skull hans cykel efteråt i jakt på en motor (som om han verkligen skulle tro att han skulle komma undan med det om han tog risken) men som han själv säger så är hans största motor i hans lungor, hjärta och ben. Det, är jag övertygad om, är bakgrunden till hans två överlägsna klassiker-segrar i år oavsett vad sveriges och resten av världens amatörjournalister kan få för sig.
Det som kunde slutat i en grekisk Tragedi utmynnade i en gul ledartröja och en sprakande inledning på världens underbaraste Cykeltävling.
Tro mig, Tour de France har bara börjat!
“It’s really outrageous. Don’t worry, my accomplishments are the result of hard work.”
Fabian Cancellara
Cheers!
Välkommen till min nya Blogg!
Jag har nu efter många om och men bestämt mig för att börja blogga. Som själva bloggnamnet antyder så är jag otroligt intresserad av cykel, och den sporten har varit den största passionen i mitt liv sedan 16 års ålder. Sedan jag upptäckte cykel (landsväg) i tonåren så har jag alltid haft ett stort begär av att börja cykeltävla på allvar. Begäret har inte stoppats trots att majoriteten av den norrländska befolkningen (där jag är uppvuxen) inte delar samma intresse. Det har resulterat i många ensamma träningsrundor och många mörka vinterkvällar med trainern och cykelDVD:s som sällskap. (måste ju också tillägga att jag var medlem i Gimonäs ck, där jag hade det väldigt kul! Så helt ensam var jag ju självklart inte)
Jag flyttade ned till Stockholm Nov 2008 och tävlade i cykel lite grann förra året innan en kraftig pollenförkylning slog till i mitten av Juni. Tappade sedan sugen att tävla resten av den säsongen, men i vinter taggade jag om och återförenade mig med trainern i mörka vinterkvällar efter jobbet igen. Dessvärre har jag nu kommit fram till att det helt enkelt inte var så kul att tävla som jag trodde, och har i dagsläget lagt av. Men vem vet? Nästa år så kanske jag blir sugen igen. (Skulle dock inte tro det)
I dagsläget så styrketränar jag faktiskt för fullt (något som jag oxå har hållit på mycket med till och från under årens lopp). Cyklar numera för skojs skull.
Mitt mål med denna blogg är eg mest att skriva ned allt jag kan inom den sport som har hållit mig fängslad (inte bokstavligt) i så många år. Det som jag kan
mest inom sporten är dess historia, meriter hos de flesta cykelprofiler samt bedöma vilka cyklister som är bra inför etappen/loppet i fråga.
Jag har tidigare varit gästskribent hos cykelnytt.se där jag skrev artiklar om de stora loppen som eurosport skulle sända. Nu har jag dock tagit steget att skapa min egen cykelatmosfär och skriva lite mer fritt. :P
I den här bloggen kommer jag inte att frekvent rapportera cykelnyheter, även om jag kommer att skriva om mina åsikter och tankar kring det senaste som händer.
Jag kommer inte heller att skriva om de senaste prylarna som kommer ut på cykelmarknaden. Jag kan inget namn på motsatsen till "Prylbög", men jag är då en sådan iaf ;) Tog tre ½ år innan jag bytte kassett och kedja första gången.
Vad jag dock kommer att skriva om är; mina tankar kring cykelproffs, cykellag, hur cykellopp(en) utvecklar sig, skriva anekdoter från långt tillbaka i tiden och tippavinnare utifrån ett (förhoppningsvis) vettigt resonemang.
Nu har ju touren dragit igång så jag kommer att skriva mycket om det de kommande dagarna/veckorna, så håll till godo :D
P.S Kommer även att minst varannat inlägg avsluta med ett cykelcitat. Dagens är:
"Whoever still can't put one and one together about what happened in cycling is beyond my help."
Jan Ullrich
Cheers!
Jonatan Wigerup
